På resa

Hemfärd

Just nu befinner jag mig på väg hem, från Portugal, Burgau till Sverige. Bilresan med hundar och fullpackad bil går genom Europa. Portugal, Spanien, Frankrike, Belgien, Tyskland och Danmark passeras på vägen. Vilken upplevelse att få se skiftningarna mellan länderna, särdragen och förstå avstånden som vi färdas.

Att få säga god morgon: bom Dia, buenos dias, bonjour, Guten Morgen och sedan får svenskan ta över. Att mötas av leende människor oavsett språk och en vänlig start på dagen. Hade nästan glömt hur härligt det är med leenden, även inomhus, nu när munskyddens tid är förbi.

Att uppleva skillnader i naturen som blir mer intensivt grön ju längre vi kommer, från vallmorött och linblått till mer och mer solgula, eller proppgula som jag brukar säga, rapsfält här i Tyskland. Just nu sitter jag på ett hotell vid frukosten och reflekterar över att resa och de toppar och dalar som det medför, både bokstavligt och känslomässigt.

För dig som inte känner mig så har jag under ca 30 år varit verksam i hotellvärlden och är en riktig hotellnörd. Eller kanske snarare en atmosfär och servicenörd! På denna resa har 4 olika boenden använts, alla med sina särdrag. Platserna som har besökts är Salamanca i Spanien, Bordeaux och Rouen i Frankrike och så Herford i Tyskland. Tänker att vi gör resan baklänges och startar där jag nu sitter!

Atmosfär och själ

Igår kväll, efter ca 8 timmars bilfärd, anlände jag och vovvarna till Essential by Dorint i Herford. Ute på landet i en liten by, Vlotho, ligger detta stora hotell. Tyskt, strikt, opersonligt och med nästintill ingen själ. Rent, fräscht, fin frukost men som sagt, jag är ju atmosfärnörd och detta är inget för mig. Dock mätt och utsövd inför dagens färd.

I Rouen i Frankrike bodde vi mitt i den gamla delen av denna vackra stad. Med sina gamla, sneda korsvirkeshus och snirkliga katedraler fångade staden direkt mitt hjärta. När jag dessutom fick se hotellet smälte jag helt. Här möttes vi av färgprakt och prunkande grönska när vi steg in på innergården som var förrum till entrén. Där satt människor och drack te i det gröna och avnjöt något sött. I lobbyn/restaurangen pågick en ost- och vinprovning med mysigt sorl och någon reste sig för att komma och hälsa på hundarna, dessa kontaktskapare deluxe. Murrigt, mysigt och franskt! Här var väggarna målade i grönt och gult, varför inte en cerise vägg också? Detta lite slitna, två-stjärniga hotell hade så mycket själ och atmosfär. Tänk dig Hotel Dorsia, Göteborg men utan det flashiga! Äkta och lite nött, ägarinnan som jobbade och antecknade min ankomst i sin manuella kalender.... Här hade jag gärna stannat ett tag till, både i staden och på hotellet!

Bordeaux hade av någon anledning gett mig förväntningar. Här anlände vi till ett modernt, fräscht och ändå hemtrevligt hotell nära stationen. Enkelt men med sinnrika och finurliga lösningar som gjorde det lilla rummet bekvämt. Min upplevelse av staden var en känsla av att vara iakttagen och utvärderad. Kändes som att den fullpackade bilen mycket väl kunde vara tom när vi kom ut nästa dag. Bara en känsla, vet inte varifrån den kom, men den fanns där.

Salamanca, som var vårt första stopp, var precis tvärtom. Vi checkade in på hotellet och på rummet som luktade som en blandning av rök och gamla sängar..... Som tur var hade golvet ingen heltäckningsmatta, då hade jag nog checkat ut direkt. Ibland bedrar snålheten visheten, billigaste vistelsen, men klart sämsta också. MEN staden!!! WOW vilken vacker upplevelse! Den är på världsarvslistan och kallas för Guldstaden. Detta på grund av att vid solnedgång lyser husfasaderna på de gamla husen som guld, de är byggda i sandsten. Hit vill jag återvända och ge staden den tid den förtjänar. Jag ska bara hitta ett alternativt boende.

• Det här är en av sakerna som är så härligt med att resa! Att det är både plus och minus, upp och ner. Jag skulle inte vilja vara utan det illaluktande rummet i Salamanca och uppskattar desto mer det franska hotellet i Rouen som fick mig att känna mig som Julia Roberts i Eat, Pray, Love! Och visst är det precis som hela livet? Vi upplever toppar och dalar och uppskattar topparna desto mer eftersom vi vet alternativet. Det jag bär med mig är att för att kunna uppleva resan fullt ut, både denna resa och livets, så behöver jag landa i mig själv, hitta mitt inre leende och ta in allt som händer. Tillåta känslorna, släppa dem som inte gagnar mig och låta de härliga få slå rot och blomma ut.
  

Under vägen har jag varit nära att köra på en polis på motorcykel (hur kan man bygga rondeller med trafikljus, så förvirrande!), kört fel minst 3 gånger på väg ut från tankställen, förundrats över tyskarnas påhittighet när det gäller toalettstolar, fått en otrolig inspiration att lära mig franska (vilket språk), fått inspiration inför kommande yogaretreats samt återigen fått bevis för att Sensing Yoga fungerar. Att köra bil 7-8 timmar per dag är inte optimalt för kroppen. Men genom att sträcka på mig som Kalle Anka på julafton (kroppsgäspa) och skaka ur kroppen så ofta jag får möjljighet så känner jag mig helt ok.

Nu väntar slutetappen, ca 71 mil och 8 timmar och ikväll landar vi i Halmstad hos efterlängtade sonen med flickvän! Sedan längtar jag också efter syster & svåger och vännerna, NU BLIR DET KRAMKALAS!

En Croissant till innan avfärd, vi hörs nästa vecka igen.

En riktigt stor yogahug från Petra