Din skattkista och min
Ryggsäck eller skattkista?

Ordval kan betyda så mycket. Man talar ofta om att ha saker med sig i livet i sin ryggsäck. En ryggsäck är något som är praktiskt, men som tynger ner dig på något sätt. Som man släpar på. Det är min känsla.
Att se på sina livserfarenheter som innehållet i sin egen skattkista ger mig en helt annan upplevelse. Känslan i kroppen blir en helt annan. I min fantasi är skattkistan ganska rymlig, det har hänt mycket. Det som finns i den är bara mitt, även om alla händelserna såklart har involverat andra. Men den verklighet som du upplever är inte samma verklighet som jag ser.
Innehållet är av varierande sort och består av såväl glittrande diamanter som svarta stenar, såväl lyckliga minnen som stor sorg. Det jag känner är dock att allt innehåll är ovärderligt, det har lett mig fram till den plats jag befinner mig på nu och format mig till den jag är!
Titta i din skattkista
Vore så spännande om du kikade på och i din skattkista! Går det att titta på innehållet och uppskatta det?
Alla människor man möter har med sig en egen låda med skatter och varje möte är unikt.
Ibland har man med sig ett skratt eller leenden från mötet, ibland en känsla av att personen inte mår så bra. Jag kan ofta undra över en persons erfarenheter och vad som format just denna person. Genom att tänka så är det lättare att hantera mindre trevliga personer eller otrevliga sådana, lyckligtvis känns det som om det blir färre och färre sådana möten.
Ibland ligger något och gnager i skattkistan. Något som inte blivit "omhändertaget" eller som ignorerats. Kanske något som ligger i det undermedvetna och gömmer sig.
Sensing Yogan har gett mig möjligheten att lossa på knutar och släppa taget. Jag behöver inte veta vad det är som gnager, men jag kan känna att det släpper. Fysiskt och psykiskt är inte två saker, det är en. Vår psykiska hälsa ger fysiska signaler när vår kropp försöker tala till oss, likväl som en fysisk skada påverkar vårt psyke.
Det är mänskligt att vilja förstå och veta, men egentligen är det ju att må bra vi alla vill, eller hur?