Kundvagn
0
0,00 kr
Att våga fråga hur någon mår
04.12.2022
Hur många gånger om dagen frågar vi människor hur de mår,
hur är läget, allt bra?
Och hur många gånger gör vi det med genuint intresse, med empati och med viljan att faktiskt höra hur den personen mår?
De flesta av oss har haft perioder då livet känns riktigt tungt. Anledningarna varierar men känslan hamnar ungefär på samma ställe oavsett anledning. När man går omkring, klarar av dagarna, fixar att hålla huvudet ovanför vattenytan men bara nästan. De gånger som någon vågat ta steget att fråga hur mår du med äkta omtanke är få men så minnesvärda.
Dessa människor har förstått något och varit beredda att hantera att jag eventuellt brister i gråt. De har varit beredda på att lyssna utan att komma med goda råd, att finnas där som mottagare av sorg, frustration, förnekande eller då och då bli totalt bortstötta. De har varit beredda att möta mig där jag har befunnit mig just då. Utan att ömka mig eller tycka synd om mig, bara varit där.
När någon okänd mår dåligt
Idag hade jag ett långt samtal med min dotter om hur vi reagerar när vi ser någon som gråter eller mår dåligt som vi inte känner, till exempel på ett café, på en parkbänk eller på bussen.
VI pratade länge om att hantera en sådan situation med respekt och någon form av tillåtelse från den som mår dåligt. Men också att det motsatta, att när ingen reagerar eller tar kontakt kan vara så ödesdigert och få personen att känna sig helt betydelselös.
Att våga hantera människor som mår dåligt känns viktigt. Att våga fråga och våga ta det som kommer efter frågan.
Att hitta lösningar
Vi lever i ett lösningsorienterat samhälle. Direkta reaktioner på dåligt mående kan vara råd som till exempel: Gaska upp dig eller börja motionera eller gör nåt kul.
Min upplevelse är att det jag minst av allt vill ha just då är goda råd eller en lösning. Ibland vill jag bara ha sällskap utan prat, en annan gång någon som lyssnar, ofta vill jag ha en kram och någon gång någon som drar med mig på nåt kul. Det skiftar. Det gör det säkert för alla andra också. Det viktiga är att förstå att jag inte förväntar mig att du/någon ska lösa mitt mående åt mig. Det kan jag bara göra själv, men vetskapen om att någon bryr sig är ovärderlig!
Kanske börjar du tänka på någon i din omgivning som har det tufft just nu. Kanske har du tvekat att ta kontakt för att du inte vet hur du ska agera. Tänk inte, känn. Om du tror att denne någon skulle uppskatta att du frågar hur hen mår, känn efter om du har kraften att möta hen på det sätt som hen vill. Våga fråga hur någon mår och vad hen behöver just nu.
Tackar som frågar, just idag mår jag bra!